Det finns onekligen olika sätt att belysa vårt behov av bekräftelse. Genom historier, studier, egen erfarenhet med mera.
Ett synsätt på bekräftelse och åskådliggörande av detsamma är enligt nedanstående skala:
Allra innerligast och härligast är det om vi kan bli bekräftade för den vi är (+ÄR). Bara det faktum att vi fötts till denna jord gör oss till ett underverk värt att älska och uppmärksamma.
Då spelar det inte någon roll vad eller hur vi presterar, vi känner oss älskade för den vi innerst är.
Om vi inte får uppmärksamhet och bekräftelse för detta vilket på långa vägar inte är alla förunnat så tenderar vi att söka uppmärksamhet genom att göra istället.
Vi blir högpresterande individer som får uppmärksamhet då vi ror deadlines och stora projekt i hamn, när vi får bra betyg eller gör flest mål (+GÖR).
Om inget av ovanstående inte fungerar för att ge oss uppmärksamhet blir en naturlig väg att gå att låta bli att göra för att få uppmärksamheten och bekräftelsen. Vi låter bli att lämna in rapporten i tid, då ser chefen mig. Jag låter bli att gå till skolan, då ser pappa mig (-GÖR).
Den sista utvägen
Som en sista utväg tar vi till ett icke-varande. Vi blir någon slags icke-identitet, någon vi egentligen inte är, en bråkmakare eller vandal. Skolans rötägg eller familjens svarta får. Då ser alla oss och vi kanske till och med får skriverier i tidningarna (-ÄR).
Markus: Jag har för egen del när jag ger bekräftelse lätt att halka ner på den nedre halvan av skalan om jag inte aktivt ser till att hålla mig på den övre halvan.
I vardagens fart blir det lätt som jag lägger mest fokus på när min partner inte har gjort någonting, till exempel glömt något vi kom överens om hon skulle göra. Det finns till och med stunder då mitt givande av bekräftelse har halkat ända ner till botten och jag gett henne uppmärksamhet för att hon inte levt upp till den jag önskat att hon ska vara.
Det är inga stunder jag är direkt stolt över och därför jobbar jag aktivt med att påminna mig själv om att bekräfta henne för det hon gör och framförallt allt underbart som hon är som person.
Det är verkligen en gåva att bli bekräftad för det jag är som människa. Det skapar för mig en slags inre ro, ibland tårar av berördhet och framförallt en enorm oövervinnlig kraft.
Jim Rohn, en vis man som är en känd amerikansk affärsfilosof (spännande titel, eller hur), har sagt: ”En man som kan känna sig kvinnas armar runt sig när han gått hemifrån på morgonen, vem kan få honom på fall? Han är oövervinnlig!”.